Det är inte lätt alla gånger att ha en sexåring här hemma. Den värsta känslostormen måste ändå vara hos detta barn som inte kan hantera sina känslor eller idéer alla gånger.
Igår var vi så hemska i den här familjen att vi skulle äta köttfärssås och spagetti för andra dagen i rad. Ja vi hade alltså kvar rester från gårdagen och var nöjda med att slippa laga ny mat. Båda barnen gillar även denna maten så det var ju en bonus trodde jag.
Sexåringen var så hungrig så att det enbart var gnäll och stora protester av denna anledning. " Jag vill äta nu, jag är så hungrig" osv osv.
När maten väl dukas fram så blir det katastrofläge. Det går ju inte att äta samma mat en dag till. (fast man tycker det är gott) Suck och stön hela middagen igenom….. och vatten, nä det går inte att dricka heller för det är ju jätteäckligt. Vi åt middag vid fem. Klockan sju insåg sexåringen att det kanske är lika bra att äta lite i alla fall när man är så galet hungrig….
Till frukost kokade jag mannagrynsgröt.
Vad finns det för sylt fick jag som fråga. Bara äppelmos eller så får du ta lite socker och kanel. -----åhhhh vi har ju aldrig drottningsylt hemma. Suck och stön! Vi kan köpa det någon dag om du vill säger jag. Åhhh, men då blir det så jobbigt att välja vad jag ska ha på gröten. (om det finns så många alternativ) Det slutade i alla fall med att vi alla åt i godan ro.
Just nu i skrivande stund ligger sexåringen och föder en panda på soffan som hon sedan ammar.
Det är inte alltid lätt att vara sex år, men inte alla gånger att vara mamma heller.
Nu ska jag försöka få med mig barnen ut och iväg till förskolan och fritids. Det är inte lättaste kan jag lova. Fyraåringen gråter redan högljutt över detta….
Nästa blogg kanske handlar om denna fyraåring som håller på här hemma…. vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar