Ensamstående fyrabarnsmamma

Just nu praktiserar jag på att vara ensamstående fyrabarnsmamma som rubriken lyder. Det går hyfsat bra får jag säga. Kan det kanske bero på att det inte är fyra kärleksfulla syskon utan två kompisar var till mina egna barn som är här. Svar: JA. Kanske spelar det även roll att jag gav upp efter barnens tjat och lät dem spela på i-paden och tv:n lite grann. Och mannen är ju bara iväg på träning så jag är ju egentligen inte ensamstående. Ja, jag tror det spelar stor roll. Det blir nog tuffare att vara trebarnsmamma här framåt sommaren när det är enbart syskonkärlek inblandat. Men det tar jag då.

I går var det demonstration för kommunens eventuella beslut om att lägga ner högstadiet här i Lödöse. Det hade varit stor uppslutning med närmare 400 barn och vuxna som gjorde sin röst hörd. Jag var hemma och vilade eftersom jag haft en hel del jobbiga sammandragningar sista tiden, men min kära Martin klädde sig i bästa outfiten och åkte dit för att visa sitt stöd.

Martins skojar till det såklart….

Själv har sjukskrivit mig den här veckan och ska på kontroll på fredag så inget har börjat hända "down there" och diskutera eventuell sjukskrivning för prematura sammandragningar. När jag väntade Isabella blev jag inlagd en eller två nätter för att avstanna detta som startade alldeles för tidigt just i denna vecka.

I natt har det varit lite spring upp och ner. Isabella drömde mardröm och Benjamin vaknade halv sex och var helt hysterisk. Då menar jag så rädd så han skrek helt hysterisk.
Jag säger att det bara var en dröm men då säger han att det var någon som höll honom över ryggen och skakade honom och när han tittade var det något vitt där. Till saken hör den att mamman (jag) blev lite rädd eftersom Isabella för ett tag sedan berättade att hon alltid tänder lampan på natten för annars ser hon "dem där" gråa som går i vardagsrummet…… Kan det vara så att det spökar här på hemvägen 3??? Eller har mina barn svårt att skilja drömmar från verklighet som sin mor.