Det okända i mitt liv

Kollar på "det okända" och reflekterar över allt okänt som hänt mig de senaste åren. 

Idag har jag, dock inte kännt själv denna gång, men fått berättat för mig att min morfar var på besök. Fick en hyfsad beskrivning av en man som jag genast kopplade till honom. Efter detta fick jag berättat att mannen som var med hade direkt anknytning till min mamma, alltså nära släkt. 

Saknar honom och det känns konstigt att han varit borta så länge. Fick till mig meddelandet att jag gärna får berätta för barnen att det är han som är här ibland. Även visa kort och förklara vem han är. Han var ofta på besök hos ett av barnen för en tid/ ett par år sedan, men är fortfarande här som en skyddsängel och en slags väktare och besöker oss ibland. 

Ibland är jag kluven till allt sånt här, trots att jag själv haft ganska många oförklarliga erfarenheter sista halvåret och även dessförinnan. 

Jag verkar bli mottaglig i jobbiga perioder av livet, tex när mycket stress eller känslor finns framme, för i efterhand så kan jag förstå att det är just då som saker inträffat. 

Livet är kanske inte bara här och nu....

Karensdag i förskola

Då är man i den här sitsen igen. Den där då man emot sin vilja är hemma från jobbet obetalt för att man blivit smittat av barn på jobbet med helvetessjukdomen magsjuka. Mitt yrke har många fördelar men det finns baksidor som den här. Blir ett barn dåligt på jobbet kan jag inte välja att inte hjälpa det tills föräldrarna kommer. Det är ju mitt arbete att vara där i vått och torrt. 

Men det här att förskollärare och barnskötare inte får betald karensdag vid magsjukor (även andra sjukdomar) är helt befängt. 

Jag har legat raklång hela dagen och har först nu orkat ta mig upp i sittande ställning. Och till råga på att jag mår skit och inte får betalt så måste jag även vara hemma ytterligare tid utan full lön så jag inte smittar några andra. 

Nu vill jag se en förändring där vi får fullt betalt när vi råkar ut för sånt här......

Terapi eller egoism

Ja varför bloggar jag egentligen. Har inte gjort något inlägg på snart ett år och där innan även haft uppehåll då jag funderat och grubblat på hur jag vill eller inte vill göra med bloggandet. Insikten har ofta precis som denna gång återigen fallit tillbaka till ta väcka liv i bloggen. Är det någon som läser? För vem gör jag detta? Svaren kanske är enkla. Det kanske helt enkelt är för min egen egoistiska del där jag genom att skriva av mig kan minska stressen och rensa bland mina tankar som snurrar, där jag får som en slags dagbok att återvända till för att minnas och återuppleva fina händelser. Framtiden är ganska digital så varför inte låta en del av mitt liv fortsätta vara det med.
Jag har grubblat en del på vad jag vill publicera för bilder och dragit slutsatser att det finaste jag har  (barnen) inte kommer vara med mycket alls. De har inte bett om det (och förstår inte heller innebörden av det ännu) så därför låter jag barnen stå utanför bloggandet.

För två månader sen flyttade vi in i vårt drömhus. Egenritat till viss del av mig och snickrat all annan del av andra. Vi har hittills knappt lyft ett finger och är väldigt nöjda med det beslutet, för hösten var  tillräckligt kämpig som den var ändå med alla beslut och val som skulle göras. Nu återstår bara lite "små"pyssel som att måla hela huset och anlägga en trädgård. Tjohooo!

Jag har ju sen ett par år tillbaka tränat yoga. Alldeles för lite tid ägnar jag åt detta men jag kan ju alltid bara bli bättre. Det är yogan som fått mig att tänka annorlunda om mig själv och mitt liv. Den är som en sorts terapi blandat med stärkande medicin för hela min kropp och själ. Jag har blivit av med mycket värk och kommit till insikter som är stora och som jag efter hand har införlivat. Numera jobbar jag inte längre heltid utan har ett litet andhål mitt i veckan då jag bara njuter med Lovisa. Tänk att så lite kan göra så mycket. Livet går ju som sagt (utav andra) inte i repris så det gäller att ta vara på det och leva här och nu. Jag försöker oftare än innan nu även pausa mitt i stunden. Lite djupa andetag och att verkligen njuta och känna sig lycklig en stund.
Lyckan kanske finns där för alla men vi stressar för mycket för att hinna känna den. 

Bild på nya huset där vi numera bor. (Inte nytaget, idag var det 26 grader och sol)

Nedre bilden är på utsikten från balkongen. Tyvärr så är kameran inte helt rättvis. 

Nedräkning

Om tre veckor äger vi inte detta hus längre. Sorgligt men även en ny milstolpe i våra liv som ska avverkas. Här föddes (ja inte riktigt just här) alla våra tre barn och det finns så mycket minnen här. Just därför känns det svårt att bryta upp. Mycket känslor, tankar och viljor ska tas hänsyn till nu de nästkommande veckorna för alla av oss vill inte flytta men behöver ändå bryta upp. Tur är väl att vi som familj ändå har varandra, och i slutändan kommer vi förhoppningsvis trivas ännu bättre i vårt nya hus. 

Just nu står vår färdiggjutna platta och gottar sig fram till hösten då snickarna ska hugga i med bygget. Vi får snart fokusera på att installera oss bra i vårt tillfälliga hem som vi kommer ha i cirka sju månader framåt. En fin gård ute på landet. För alla som undrar... 27/7 bor vi inte längre på hemvägen. 

Återkommer till berörda med adress då om det skulle behövas. 

Sommarblogg vid havet

Glömmer av att uppdatera här såhär nu på vårt sommarlov. Vi har det så härligt. Speciellt nu när vi är ute vid "grötåa" ett nytt favoritställe ute vid havet. 

Ska fatta mig kort. 

Sol, bad, krabbfiske och god mat. Och framförallt underbart sällskap. Min fina familj. 

Dille på flätor

Tycker det är så otroligt vackert med inbakade flätor och har många gånger varit riktigt bedrövad över att jag inte bemästrat denna talang att skapa. Så nu har jag och Isabella kollat på videor på internet och jag kör hårdträning här hemma. Ja, gissa vem som är försökskanin? 

Ja, det börjar ta sig i alla fall. Jag är mycket bättre nu än för en vecka sen...

I morgon blir det picknick vid älven och kolla in när ostindiefararen åker förbi. Härlig start på sommarvärmen som komma skall. 

Kolmården och husbygget

Tiden rullar på och det närmar sig flytt för oss i familjen Werner. Det packas för fullt här hemma och jag är lite lagom stressad inför flytten, men antagligen löser sig allt bra för vi har sett till att ha goda marginaler mellan flytt och tillträde för nya ägarna.

I veckan som varit så har jag barnen och min mor varit på liten resa till kolmården. Vi stannade på vägen dit till i Gränna och kollade när de tillverkade polkagrisar. Spännande och en kul grej att se tyckte vi allihop. Sen så hade vi två härliga dagar i parken, bodde på scandic i Norrköping innan vi begav oss hemåt igen. Sammanfattning. Kanondagar och verkligen ett resmål att rekommendera, men åka bil är inget som barnen i denna familjen gillar.

Vi bodde säkert på hotellet. Det var cirka nio pikebussar och flera polisbilar vars poliser var inkvarterade på samma hotell. Antagligen pga en festival som skulle hållas i närheten.

Tyckte detta var intressant och tänkvärt för alla att läsa och begrunda.

Barnen utanför Bamses hus

Bamse bjöd på härlig föreställning vilken verkligen trollband Lovisa. 

Husbygget går framåt. 

Nu vilken dag som helst kommer det gjutas på tomten. Ramen, alla rör och värmeslingorna till golvvärmen är dragna så snart drar det igång på riktigt. Oooootroligt spännande!

Vi har bestämt oss för tegelrött tak vilket jag tycket är otroligt vackert. Mycket val har vi framför oss men det känns även kul att få välja precis så man själv vill ha det. Drömmen för många antar jag.

Till höger kommer carporten ligga. 

Här får ni även en sneakpeak på vårt kommande kök.

Igår em/kväll så var jag ute med en god vän och tog ett gott glas och dricka och åt god middag nere i stan. Så mysigt var det att bara få vara vi två och umgås utan barn för en gång skull. Det är inte bara viktigt att vårda sina relationer med sina barn, man och familj utan vännerna som betyder mycket för en får inte glömmas, för vad skulle man göra utan dem.