Tillbaka till Hemvägen: Terapi eller egoism

Ja varför bloggar jag egentligen. Har inte gjort något inlägg på snart ett år och där innan även haft uppehåll då jag funderat och grubblat på hur jag vill eller inte vill göra med bloggandet. Insikten har ofta precis som denna gång återigen fallit tillbaka till ta väcka liv i bloggen. Är det någon som läser? För vem gör jag detta? Svaren kanske är enkla. Det kanske helt enkelt är för min egen egoistiska del där jag genom att skriva av mig kan minska stressen och rensa bland mina tankar som snurrar, där jag får som en slags dagbok att återvända till för att minnas och återuppleva fina händelser. Framtiden är ganska digital så varför inte låta en del av mitt liv fortsätta vara det med.
Jag har grubblat en del på vad jag vill publicera för bilder och dragit slutsatser att det finaste jag har (barnen) inte kommer vara med mycket alls. De har inte bett om det (och förstår inte heller innebörden av det ännu) så därför låter jag barnen stå utanför bloggandet.

För två månader sen flyttade vi in i vårt drömhus. Egenritat till viss del av mig och snickrat all annan del av andra. Vi har hittills knappt lyft ett finger och är väldigt nöjda med det beslutet, för hösten var tillräckligt kämpig som den var ändå med alla beslut och val som skulle göras. Nu återstår bara lite "små"pyssel som att måla hela huset och anlägga en trädgård. Tjohooo!

Jag har ju sen ett par år tillbaka tränat yoga. Alldeles för lite tid ägnar jag åt detta men jag kan ju alltid bara bli bättre. Det är yogan som fått mig att tänka annorlunda om mig själv och mitt liv. Den är som en sorts terapi blandat med stärkande medicin för hela min kropp och själ. Jag har blivit av med mycket värk och kommit till insikter som är stora och som jag efter hand har införlivat. Numera jobbar jag inte längre heltid utan har ett litet andhål mitt i veckan då jag bara njuter med Lovisa. Tänk att så lite kan göra så mycket. Livet går ju som sagt (utav andra) inte i repris så det gäller att ta vara på det och leva här och nu. Jag försöker oftare än innan nu även pausa mitt i stunden. Lite djupa andetag och att verkligen njuta och känna sig lycklig en stund.
Lyckan kanske finns där för alla men vi stressar för mycket för att hinna känna den.