Irritation och oansvar

Jag började morgonen med att en liten guldklimp kom och väckte mig vid sex. Varför ska man sova bort sitt liv när man i stället kan gå upp och njuta av dagen som gryr.
Genast när jag steg upp kände jag att jag fångat tag i den härliga förkylning som båda barnen fått. Jaha, då var det alltså min tur att bli lite sjuk. Jag som trodde det var inbillning när halsen förvarnade mig igår på crosstrainern. Ja du läste rätt, jag har en crosstrainer här hemma. Dock är den bara på lån och kommer inte stanna så länge. Igår blev det ett litet pass framför filmen Björnbröder. Samma DVD satt inte i som när jag tränade sist och jag orkade inte byta film. Och med handen på hjärtat tror jag att den här filmen passade mig mer.

Igår fick vi höra från våra inside information barn att ett annat barn hade spytt mycket på förskolan så att de fick hämtas av förälder. Åhhhhh nej, bara det inte ska börja cirkulera magsjuka redan är ju första tanken. Andra tanken och känslan som slår mig är irritation på HÖG nivå när barnet ändå är på förskolan idag. GRRRRRRR!
Jag känner att det är ett stort oansvar och säga att det var "falskt alarm" och åka till jobbet och låtsas som ingenting. En magsjuka kan innebära EN (och ibland bara endast en) stor kräkning och sen att man smittas i upp till 72 timmar. Ja 48 timmar ska man hålla sig hemma i alla fall enligt restriktionerna. Så jag hoppas nu innerligt att inte en hel förskola ska behöva smittas av det här och att det faktiskt bara var ett "falskt alarm".

Vet ej om jag känner mig jätte inspirerad eller IS inspirerad (som Benjamin hade valt att säga) över att läsa ett par hundra sidor idag när näsan rinner och huvudet spränger. Så idag kommer jag tillförlita mig på behaviorismens ena sida. Antagligen kommer jag inte straffa mig själv men däremot kommer jag ge mig själv någon form av belöning under dagen. Är det här kanske något som kallas tröstätande tro? Ja, så länge det är under ordnade former och inte alltför ofta så tycker i alla fall jag att det är ok.

Så nu böcker och muffins....gör er redo.

Uppdrag lärare

Måste börja med att citera från boken Uppdrag lärare av Leif Mathiasson.

"Vi lever i den värld vi lever - och i denna den faktiska världen har vi de barn och ungdomar vi har. Vad skulle hända om vi mötte dem där de faktsikt befinner sig -  var och en utifrån sin verklighet, sin erfarenhet, sin situation?
Alltså det som tusentals lärare över hela landet faktiskt försöker göra - dag efter dag, termin efter termin, år efter år. De möter konkreta barn i konkreta livsomständigheter i konkreta förskolor och skolor. Och utifrån de konkreta förutsättningarna försöker de tillsammans att upptäcka allt som finns att lära om den värld vi lever i.
  Men det är sällan som det kvalificerade arbetet syns. I alla fall inte i allsköns rankningslistor, i lättsmält resultatstatistik eller huvdulösa förslag om att lärares löner ska styras av elevers placering på betygsskalan"

Så tänktvärt. Jag skriver inte mer om det utan låter mig själv och er läsare tänka lite fritt.

I måndags började mina härliga studier igen. Första dagen var väl sådär och igår var det lite segt att komma igång med läsningen. Nu däremot känner jag mig taggad och inspirerad till att läsa och sätta mig in i alla litteratur och allt som ska komma nu i höst.
  Jag är oerhört tacksam över att jag fick möjlighet att spendera hela sommaren med mina barn. (trots att vi har bråkat ganska mycket och gått varandra på nerverna ibland) Antagligen så var det sista sommaren som jag kommer kunna vara ledig hela tio veckor i rad. Ja sen när jag blir pensionär så blir jag såklart långledig. Men nu är det jobb som gäller resterande sommrar i ungefär 35 år. Låter härligt va??? Hmmm.
Kanske ska försöka förhandla till sig lite extra semesterveckor när jag söker jobb sen ;-)

Igår var jag i stallet och gick och gick och gick. Ja, jag och Lisåna alltså. Det är promenad eller tömkörning som gäller dagligen för henne nu för tiden.

Som ni ser så tycker hon det är minst lika tråkigt som jag gör. Nästa gång får det bli tömkörning i stället. Hon fick sin sista dos med medicin för den här gången igår. Hoppas nu verkligen att hon blir bra snart.... eller att hon blir bra över huvudtaget. Ibland känns det nästan som hon aldrig någonsin kommer tillfriskna den gammla damen.

Nu åter till min intressanta bok....

Vad hände?

I morgon börjar verkligheten och min vardag igen. Alltså är min lilla ledighet på tio veckor slut nu.
Sitter just nu och försöker sätta mig in i kursen som komma skall. Lärarens uppdrag (specialpedagogik)
Just nu känner jag mig bara totalt oförberedd. Behöver nog ta ett några timmar för att organisera mig och allt som rör det här under dagen. I morgon är första telebilden och jag vill ju inte sitta där som ett fån och inte förstå någonting.

En termin kvar (fem månader kvar) tills jag ska jobba resten av mitt liv....

Lisåna uppdatering

Lisåna går nu medicin igen efter besöket på veterinärkliniken i tisdags. Det som nu är konstaterat är att hon har en eventuell inflammation i vänster knä bak. Sen fick hon för en mystisk bula på benet vänster fram. (trots att hon går ensam i hage) Denna bula visade sig vara ett överben som hon lyckats få en smäll på så det lossnat. På röntgenplåten såg det ungefär ut som om hon hade en extra kastanj sittandes innanför huden fast utanpå benet. Detta är inget som ska åtgärdas i nuläget och veterinären och vi hoppas nu innerligt på att det ska växa fast på benet igen och inte stötas bort av kroppen. I fall kroppen väljer att stöta bort så är det "bara" att gå in och ta bort knölen.
Utöver detta då så hittades även blödningar i bägge framhovarna. Det har antagligen på allt det här legat en fånganfall och lurat i början av sommaren. Tur var väl då att hon kanske blev halt och fick flyttas ifrån betet i skogshagen.

Varför kan inte hästar bara hålla sig friska?????

Idag har den gamla fast ändå hyffsat pigga damen fått på sig halva selen och blivit tömkörd på raka spår i skritt. Det uppskattades tror jag. Något som inte uppskattades var medicinen som hon inte ville äta upp idag, så jag fick göra som fågelmammorna gör..... Jag tuggade och spottade ut morot som jag blandade ihop med medicinresterna som hon lämnat. Smaksens tyckte hon och tuggade i sig allt....

Idag får vi hålla tummar och tår för alla tokar som ska ge sig ut i midnatten och springa. Det är midnattsloppet i Göteborg och gubben min med cirka 13999 andra ska ut och springa i mörket och antagligen regnet.
HEJA HEJA HEJA! och lycka till säger jag.

Fläskläpp, bibliotek och nordstan

Idag har vi haft roligt. Vi har fått en liten ligist här i familjen som vi kan kalla "Benjamin Trots". Får han ej sin vilja igenom slår han storasyster ordentligt. Han tar en hård leksak och så drämmer han till. I morse började Isabella gråta hysteriskt och det visade sig att han drämt till henne över munnen med en speldosa så hon började blöda. Hon fick ett litet sår och är nu lite blå,,,, som en liten fläskläpp. RACKARNS UNGE! Sen gapar han och skriker ofta när han inte får bestämma.

Vi tog en tur till biblioteket här i lödöse som äntligen har öppnat efter sommarstängningen. Det finns en lekhörna med svärd, sköldar, utklädningskläder och lite olika ateraljer. Riktigt bra ställe. Barnen satt även och målade lite fina teckningar och lånade några böcker såklart innan det var dags att bege sig hemåt igen. De hade riktigt roligt.

Sen har vi varit nere på en liten utflykt nere i stan också. Parkerade i femmans parkeringshus och spenderade ett par timmar i nordstan. Spännande med så mycket folk tyckte nog barnen som mer är vana vid Överby och liknande köpcenter. Och två gånger lyckades Isabella se samma pojke med lila hår. De ni!

Vi fikade och barnen och Martin åt god glass. Själv så tänkte jag lyxa till det med en chessecake med choklad. Såg så god ut men tyvärr smakade den nada... eller ibland tillochmed äckligt. Nä fy vilken besvikelse. Jag som älskar och fiiiiiika satt hela fikastunden och funderade på vad jag skulle valt i stället. Nästa gång går jag inte till det stället...

Barnen fick syn på häftiga bollar i taket. Antagligen så har de kommit upp dit med stege eller helikopter. Det är nog nästan ingen som vet.........

Veckan som varit och är

Idag chansade jag vilt här på morgonen. Jag gjorde nämligen en ny gröt till frukost. Är så trött på den vanliga havregrynsgröten och när jag hittade ett härligt recept i tidningen buffe så inhandlade jag genast vad som behövdes. Bla. havrekli skulle vara med och självklart köpte vetekli i stället. Jaja, det är ju bara så typiskt mig. Men gröt blev det i alla fall och den smakade gott såklart. Isabella var lite skeptisk till äppelbitarna i medan Benjamin älskade dem.

Det har varit ett riktigt kanonsommarväder i veckan. I tisdags morse så åkte jag och barnen till Sävjö och hälsade på våra kära vänner som flyttade dit för nåt år sedan. Inget vidare att köra så långt...25 mil en väg... med barn. Skulle verkligen vilja tacka den människa som uppfann DVD:n man kopplar in i bilen, för vilken grej! Jag behövde bara svara på frågan "När är vi framme?" ungefär 20 gånger. Alltså inte så farligt.
Nere i småland lekte vi, umgicks och badade i brunt vatten. Vissa vänner vet man att man har kvar hur långt bort de än bor eller hur lång tid det tar mellan gångerna man ses. Linette du underbara människa... vi ses snart igen.
Vi kom hem i torsdags eftermiddag efter en låååång bilfärd. Det var beläggningsarbete på väg 40 och vi stod exakt stilla i just 40 minuter. Suck!

Idag så har jag och barnen varit uppe i Trollhättan och lekt med kusin Fanny. Var lite barnvakt kan man väl kalla det i deras hus medan de flyttstädade sin lägenhet. Inte alltid lätt att laga mat och hitta i någon annans hem men lyckades ganska bra får jag erkänna. Farfar var även med som hjälp eller lekfarbror eller vad hans roll nu kan kallas. Barnen hade jättekul och det blev lite gråt när vi skulle åka. Denna gången dock inte från mina barn. De bara tog på sig och följde med ut till bilen helt utan protester. Inte helt vanligt får jag påstå.

Irrar runt på berget

Igår bestämde jag mig för att ta en härlig promenad och traskade glatt iväg bort mot Lödöse museum för att där vika av upp i skogen bakom. Förr innan barnen kom traskade jag runt i skogarna på Spetalsbergen lite då och då och tänkte att jag nu skulle ta en kort runda där uppe igen. Iklädd korta shorts och linne (alltså inte klädd för skogen) traskade jag iväg på det som jag trodde skulle vara den stora stigen jag brukade gå. Stigen blev dock mindre och mindre. Helt plötsligt visste jag inte riktigt var jag var... stigen kändes inte igen och jag funderade på att vända. Då brakar det till i skogen cirka tio meter bort och två stoooora älgar skymtas. Jag ställer mig bakom ett träd som antagligen gömde ungefär halva mig och väntade förskräckt på att odjuren skulle springa iväg. De gjorde de som tur var, men jag beslöt då att jag inte skulle vända efter och gå samma väg. Jag fortsätter stigen och är helt säker på vart jag är (tror jag) när jag hamnar på en vacker utsiktsplats.

Här kände jag defintivit igen mig. Så jag börjar gå längs berget i hopp om att hitta till  min sedvanliga stig. "Min" vanliga stig borde ha varit där, men det var den inte och det gick knappt att ta sig fram. Tillbaka in i snåren igen traskar jag vidare på ytterligare en snårig liten stig. Tillslut var det så mycket sly att jag fick gå vid sidan av stigen och halvt klättra igenom buskar och träd för att ta mig fram. Det enda jag kunde tänkta på just då var -var är älgarna nu? Hur många fästingar har jag fått? Och hur ska jag göra för att inte trampa på hundra ormar? Full i myror hittar jag sedan ut till vägen dit jag hade tänkt komma lite senare. Helt ovetandes om att det var just där som jag var.
HUR kan man vimsa bort sig så på en såååå liten yta, det funderar jag fortfarande på.... Det var lite som den där filmen... vad den nu heter, med massa ungdomar som bara går runt och runt i cirklar i skogen

Nästa gång kommer jag nog vara iklädd lite bättre kläder när jag promenerar i skogen. Dock klarade jag mig helt ifån både fästing och ormbett som tur var och med endast ett fåtal pinnar i håret.

Återhämtning

Igår blev en dag hemma med spyor och snoriga näsor på agendan. Isabella hade inte direkt hög feber, men ändå som vanligt så spydde hon flera gånger. Hon låg på soffan hela dagen nästan, men efter en alvedonsupp och en glass på eftermiddagen så piggnade hon till och rusade plötsligt ut och hoppade studsmatta.

Idag är febern så gott som borta. Benjamin har däremot en fors till näsa.

Nästan som den forsande ån som jag såg på min härliga långpromenad jag tog i går eftermiddag. Vid Olssons Såg som många lödösebor känner till så virvlar gårdaån fram och forsar ner under bron. Ganska vackert så det var värt en paus i motionerandet.

Gårdaån i sin prakt



Mastodontmaskiner

Blev även en del promenerande vid vägarbeten för att kunna ta mig runt min runda. Det är häftiga maskiner som behövs för ett motorvägsbygge får jag lov att säga. Jag är inte intresserad alls egentligen men den här stora saken fick även mig att tappa hakan en stund. Man känner sig inte jättestor när man står precis brevid direkt.

Jag och Benjamin fick ganska mycket tid för varandra igår när tjejjan låg på soffan. Vi passade på att blåsa lite såpbubblor och turades om att fånga. Det mystiska var bara att de gick upp i rök. Barnen har en liten maskin med motor som gör bubblor, och bubblorna brukar segla bort mot skyn näst intill men igår så försvann de, poff poff poff i luften några meter framför oss. Men kul var det ändå.

Idag blir det alltså en dag för återhämtning. Eschinagard för mig så jag förhoppningsvis fortfarande håller bacillerna borta och lugnt för barnen så de tillfrisknar fort och. Hoppet om vår smålandsresa till våra vänner på måndag är inte ute än. Och inte heller trippen till Marstrands fästning som är inplanerad i morgon.

Vår carport ska målas i helgen... eller ja, antagligen blir det Martin som får måla den medan jag har barnen. Undra vad "Arga snickarn" hade sagt om den arbetsfördelningen.... hehe

Nä nu ska vi fylla våra tomma magar lite.

Njut av dagen! :-)

Sjukstuga

Ja tydligen så ska det komma lite sjukdom till hemvägen nu. Vi har i och för sig varit friska sen i våras tror jag men varför ska det alltid komma när vi tänker tanken att åka till Småland. Suck! Jaja, allt är väl som vanligt då. :-(
Isabella har idag fått feber och nån hemsk hosta medan lilleman ligger en dag efter och endast har lite snorig näsa än. Själv så proppar jag i mig echinagard i hopp om att klara mig.

Igår em när jag tog mig en liten promenad så fick jag en konstig känsla som jag bara haft en gång förut. JAG kände mig lång. Jättekonstigt verkligen. Men det kändes som om jag var mycket längre än vanligt. (och jag hade inte högklackat) Tror det är min regnkappa som spelar mig ett spratt.

Eller så börjar jag bli knäpp på riktigt
;-)

Oh no Bengtsson!!!

Snart börjar os finalen i hoppning och jag läste precis att Rolf-Göran Bengtsson inte kan vara med för att hästen Casall (eller vad den nu heter) har fått en trampskada.... Åhh nej! Rök vårt medaljkort nu??? Fy vad trist för honom nu när han låg så bra till.
Halta hästar är inget jag är ovan vid. Igår fick i alla fall Lisåna jobba lite med huvudet och dra vagnen i 35 minuter. Ja, inget tungt arbete utan bara runt och runt på fyrkantsspåret i den mjuka paddocken. (efter veterinärs godkännande såklart)

Tjockisrumpa med svanskappan på sne. Men lika glad är hon för de....

Vi promenerar med henne dagligen och det är dötrist tycker både hon och vi som går brevid. Det ska ju vara mjukt underlag så det är mest paddocken som gäller. Skogen är väl mjuk men då kanske för mjuk och hon får absolut inte tappa sina skor.

Inhandlade ett tillskott som heter Enzion som hon ska få nu framöver. Vi kör på dosen för hästar med riktigt dåliga hovar och hoppas att vi så småningom ska se ljusare resultat.

Hon känns hyffsat fräsch nu tror jag så det ska bli spännande med återbesöket som är om nästan två veckor.

Idag har jag städat på kaosrummen som barnen har. De lekte så bra ute och jag orkade inte ta den STORA striden som alltid blir när de ska städa på sina rum. Så jag röjde upp själv så jag kom fram med dammsugaren sen. Hoppas innerligt att barnen nu inte ska ta det här som vana, för någon ordning får det allt vara.

Sommarlovet börjar närma sig sitt slut. Inte ens tre veckor kvar nu och tänk att jag inte har gjort det lilla i studieväg som jag tänkt över sommaren. C-uppsatsen lurar snart runt hörnet och eftersom jag skulle vara ledig sååååå länge så skulle jag klura på vad jag skulle skriva om så jag hade lite idéer till hösten....

Men icke! Jag har tagit helt ledigt såklart och känner stressen pyra där bakom. Ska snart ta hjälp av en kär vän angående det här ämnet så jag åtminstonde får tankarna att flöda.. ;-) Du vet vem du är.

Nä nu får det bli lite fortsatt städning innan hoppfinalen börjar....

Hej hopp så länge!

Dags att ta tag i dagen eller....

Ja, en vettig sak har jag åtminstone redan gjort idag. Skickat min litteraturlista vidare till en vän som ska kolla den åt mig. Insåg nu att det börjar ta på mitt sommarlov. BARA tre veckor kvar innan jag sitter i Uddevalla på föreläsning igen. Kanske får jag mer energi då när rutinerna rullar igång igen för just nu går jag i en slags dvala känns det som. I morse var jag inte alls sugen på att gå upp när Isabella kom in strax innan sju. 
Fick dra mig några minuter innan de började leta efter mig och jag fick masa mig ur sängen med ett fejkat leende på läpparna. Hur kan man vara så morgontrött när man sovit så gott som hela natten!!!!!!
    Om man inte är en morgonmänniska så brukar man vara en kvällsmänniska... det är INTE jag. Inte något av de två alternativen. Kanske är det så att jag rent utav inte är en människa alls.

Tänkte vi skulle äta mannagrynsgröt idag eftersom Benjamin Trots Werner har protesterat så mycket över hallonyoghurten och havregrynsgröten som varit det sista. Han har efterfrågat annan gröt och nu när jag gör det ligger han hysteriskt och ropar efter hallonyoghurt och tomtegröt i stället. Suck! Ja, vad ska man göra.
Glad blir man i alla fall när han, när han väl sitter vid bordet skiner upp som en sol och säger - Den gröten jag gillar. Dags att njuta av stunden när barnen äter utan protester för en gång skull.

Idag blir det stallet på morgonen med mina små kottar (som antagligen kommer vara mer intresserade av att leta efter grodor och katterna) och sedan till trollhättan för att inte komma tomhänta till mitt brorsbarns kalas i eftermiddag.

Som sagt,,,, bäst att ta tag i dagen nu då

Lördag afton

Sista kommentarerna man får ibland när man ska lägga sina barn för kvällen kan vara för härliga.

- Mamma, du har mycket hår, gammalt hår. Måste spraya ända upp till toppen (Benjamin)

Ja visst börjar jag bli  gammal men än så länge rullar jag. ;-) Det är så otroligt viktigt att ta sig tid och lyssna på sina barn. Ibland säger de så kloka saker.....

Nu dags för lite mer OS tv-tittande och pannacotta med nyplockade hallon.
Trevlig kväll