Igår bestämde jag mig för att ta en härlig promenad och traskade glatt iväg bort mot Lödöse museum för att där vika av upp i skogen bakom. Förr innan barnen kom traskade jag runt i skogarna på Spetalsbergen lite då och då och tänkte att jag nu skulle ta en kort runda där uppe igen. Iklädd korta shorts och linne (alltså inte klädd för skogen) traskade jag iväg på det som jag trodde skulle vara den stora stigen jag brukade gå. Stigen blev dock mindre och mindre. Helt plötsligt visste jag inte riktigt var jag var... stigen kändes inte igen och jag funderade på att vända. Då brakar det till i skogen cirka tio meter bort och två stoooora älgar skymtas. Jag ställer mig bakom ett träd som antagligen gömde ungefär halva mig och väntade förskräckt på att odjuren skulle springa iväg. De gjorde de som tur var, men jag beslöt då att jag inte skulle vända efter och gå samma väg. Jag fortsätter stigen och är helt säker på vart jag är (tror jag) när jag hamnar på en vacker utsiktsplats.
Här kände jag defintivit igen mig. Så jag börjar gå längs berget i hopp om att hitta till min sedvanliga stig. "Min" vanliga stig borde ha varit där, men det var den inte och det gick knappt att ta sig fram. Tillbaka in i snåren igen traskar jag vidare på ytterligare en snårig liten stig. Tillslut var det så mycket sly att jag fick gå vid sidan av stigen och halvt klättra igenom buskar och träd för att ta mig fram. Det enda jag kunde tänkta på just då var -var är älgarna nu? Hur många fästingar har jag fått? Och hur ska jag göra för att inte trampa på hundra ormar? Full i myror hittar jag sedan ut till vägen dit jag hade tänkt komma lite senare. Helt ovetandes om att det var just där som jag var.
HUR kan man vimsa bort sig så på en såååå liten yta, det funderar jag fortfarande på.... Det var lite som den där filmen... vad den nu heter, med massa ungdomar som bara går runt och runt i cirklar i skogen
Nästa gång kommer jag nog vara iklädd lite bättre kläder när jag promenerar i skogen. Dock klarade jag mig helt ifån både fästing och ormbett som tur var och med endast ett fåtal pinnar i håret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar