Ja, vad säger man. Ibland tror jag minsann den här familjen är lite otursförföljd. Ofta när vi ska hitta på något så händer det något oförutsett som till exempel magsjuka.
Idag hade jag och mannen planerat en dag för oss själva som inkluderade lite shopping, biobesök och god mat på restaurang. Barnen såg mycket fram emot att få åka till farmor och farfar för att sova över.
Vad händer då? Jo, Benjamin spyr vilket nu resulterat i ändrade planer för oss. Däremot så har jag en fantastisk svärmor som aldrig får magsjuka och som kommer hit och passar barnen så vi kan åka snabbt ner till stan se på filmen Hobbit som vi redan betalt för och snabbt hem igen.
Lilleman verkar just för stunden väldigt pigg så vi hoppas innerligt att det var en engångsspya som var förut.
Det är inte första gången som det blir så här. Julafton = magsjuka, Växjöbesök hos vänner = akuten, barnfri helg för mig och mannen = mor med hjärnskakning osv osv.
Jaja, så är livet med barn. Man måste vara beredd på att tänka nytt och tänka om.
I natt var jag inte helt tuff får jag lov att säga. Martin jobbade så jag var som vanligt ensam med barnen. Helt plötsligt drog vårt inbrottslarm igång mitt i natten och jag vaknar till helt förskräckt. Securitas ringer alltid upp snabbt och kollar läget men dum som jag är så hade jag inte någon telefon i sovrummet. Jag fick därför smyga upp halvnäck i ett hus som eventuellt hade besök för att leta efter en telefon. Kände mig som en rädd fis i rymden. Dock var det som TUR var bara ett sabotagelarm och något som blivit fel på larmet av misstag och en felanmälan gjordes, alltså ingen besökare så långt ögat kunde nå. Puh! Men jag hade liiiiiiiite problem att somna om sen och det där med trevliga drömmar var ett minne blott. Drömde om förövare och inbrottstjuvar resten av natten. Tur det är helg igen och Martin kan skydda mig ett par dagar om det skulle behövas.
Tanken slog mig däremot om det varit en riktig människa inomhus. Vad hade jag gjort då? Hur hade jag på bästa sätt räddat båda barnen från faran. Nä fy, hemska tanke.
Nu gör jag lite lunch i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar