Good news!

Eftermiddagen och kvällen har spenderats på Ale djurklinik med min mor och hennes kära Lisåna. Hoppet om goda besked kändes väldigt låga och vi kände oss nog båda ganska dystra på vägen dit.
Väl där nere när hon skulle kollas och böjas lade hon till "energikick" sidan och sprang som bara den vilket känns i mina ben nu eftersom det var jag som fick äran att rusa fram och tillbaka med henne. Fort som attan gick det och hon till och med galopperade i gången jämte mig. Sen var det dags att kolla henne på böjt spår via longering. Då blev det liv i den gamla damen kan man ju lugnt påstå.... Hon sprang och bockade hoppade och skenade runt i en väldans fart medan jag försökte hålla henne i linan. Inte helt lätt och jag var aningen snurrig efteråt. Veterinären påpekade efteråt att hon grävde djupare hål i ridhuset än vad någon häst gjort på flera månader och att det var väldigt kul att se en fjording med sån framåtbjudning. Hehe... Sen skrev hon ut lugnande att ge till henne för vi ska äntligen få sitta upp och börja skritta. Jihoooo! Äntligen säger jag.... Det kan vara sunt att ge henne det i början så hon inte beter sig liknande med oss på ryggen tyckte hon. Klokt kanske. Men hon kommer säkert vara jätte lugn och go.
Hon blev även lite kär i en liten chettis hingst på kliniken. Jag försökte förklara för henne att det inte var något att sukta efter eftersom han aldrig skulle nå upp ändå, sen kan det vara problematiskt med långdistansförhållande mellan hästar har jag hört. Det hon skulle behöva är en stilig fjordinghingst....
Men, nu satsar vi på att börja skritta och snart trava lite på raka spår. Det där med killar får hon lägga på hyllan ett tag till.... Bilderna är när hon är på väg ner, installerad på plats och i drogat tillstånd.

Over and out