Kraftprov och nappåterfall

Ja igår drog fallens dagar igång. Jag och mor var uppe med barnen och självklart var det inte jag som sprang kraftprovet som jag imellan hade önskat, utan min kära Martin som spurtade runt. Barnen och jag hejade både vid start och målgång. Och Isabella tyckte att han lärt sig lite mer när han sprang i mål. Det är väl tur att man lär sig något på att springa 11,7 km upp och ner. ;-)
Barnen insisterade på att vi skulle köpa stora ballonger. Och tur var väl att vi gjorde det för lyckan var total för båda två när de spatserade till bilen med två långa snören och något skymtande i det blå. (Eller mörkgrå/svarta som himlen såg ut då)
Igår kände jag mig oerhört tacksam för att vi har dvd till barnen i bilen. Vi åkte hem sent och de somnade inte ens under den fyra mil långa bilfärden tack vare mamma mu. Det underlättar en hel del när man väl är hemma och barnen inte behöver vakna i bilen och vara smått hysteriska.
Väl hemma sen när det var dags för att sova fick Benjamin ett nappåterfall eller vad det ska kallas. Han var jättearg på kaninerna som inte fick slicka på hans nappar. (det var ganska längesen han lämnade bort napparna) och han ville ha nya nappar för ... jag citerar " Jag är faktiskt liten". Vanligtvis går den lille herren runt dagarna i ända och säger "Jag är faktiskt stor nu". Inte lätt att vara snart tre år antar jag.

Det som väckte mig i morse var inte det vanliga att något utav barnen ropade på mig ifrån sina sängar. Det som väckte mig istället var en massa konstiga rop och tjoande. Hade öronproppar i och kunde inte tyda var det var som lät. Barnen var tydligen vakna båda två och ledsna var de inte.
Bilden som mötte mig när jag kom upp såg ut så här.....

Jag hade i och för sig sagt att de kunde få leka med sina ballonger när det var morgon igen så jag skall väl inte klaga på att de leker högljutt när de har så roligt.

Solen lyser för fullt nu så jag hoppas på lite värme under dagen med.