Har precis krupit till kojs och sitter här med min Iphone och grubblar. Funderar på det här med ålder. Vad är det som avgör när man blir eller börjar bli gammal?
För någon månad sen kom jag in i ett samtal mellan min svärmor och en dam i ungefär samma liga som henne. Och jag får då frågan Hur känns det att snart bli tant? Även idag hörde jag min kära mor prata om mig som tant. Är detta deras avundsjuka över att jag är så fantastiskt ung eller håller jag på att förvandlas till en tant på riktigt. Ett tecken som talar för att jag börjar bli gammal är att jag i morse hade spindelnät på glasögonen och en spindel krypandes mitt framför ögat.ofta finner man väl spindelnät på gamla saker, eller?
Däremot finns det en sak som talar emot min "ålderdom" och det är att jag och en annan 29-åring i morgon ska gå på bio och trängas bland massvis med tonåringar och filmen breaking dawn.
Jag kommer alltid älska att åka pulka. Jag kommer fortsätta fnissa hysterisk om något roligt har sagts även om någon ska berätta något allvarligt. (som hände på universitet i karlstad sist) Jag kommer mosa min potatis med såsen fast jag är stor. Jag kommer aldrig förstå hur dem som är många år yngre än mig har blivit vuxna. Ja visst lever vi i en konstig värld.
Det handlar inte om ålder utan om hur gammal man känner sig. Och en sak är nog säker. Jag kommer aldrig att känna mig gammal.
Hjälp! Är det kanske detta grubblande som är själva krisen.....
Bäst jag släcker lampan nu så jag inte somnar allt för långt efter alla pensionärer slocknat. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar